electromud

igår grät jag väldigt mycket faktiskt. Blev lite förvånad, eftersom att jag kände mig helt inte-gråtig ett långt tag. Men efter att alla kommit fram och frågat hur jag mått, + att krama världens finaste lärare som grät så kunde jag inte hålla mig, och jag kunde inte sluta heller. FYYYY! kommer sakna världens bästa klass, ni var bäst. Och nu kommer vi aldrig mer vara en klass... usch.. vill inte tänka. Och nu har jag superduperångest, det är första dagen på sommarlovet och jag sitter inomhus. Ska gå upp tidigt varje dag nu och inte vara inne någonting, blä för det. Men nu ska jag i alla fall ut till almas kolonilott, och försöka hitta någonstans att bada. men SNART, dvs den här veckan, ska jag faktiskt lämna in min cykel. wi för det. hejdå